Inget gnäll, bara lite ännojjing fakta

Allt är bra här. Ingen är allvarligt sjuk, vi har tak över huvudet och mat på bordet. Så jag har ingen befogenhet att gnälla.
Därför är det så frustrerande när det precis heeeeela tiden händer en massa småskit som är tillräckligt störande för att det ska kännas som om nån hela tiden petar och petar i ett öppet sår. Irriterande, rätt smärtsamt men inte livshotande.
Ett exempel: jag har vantrivts såååå på mitt gamla jobb (pet, pet, pill) och så får jag ÄNTLIGEN ett nytt, spännande jobb hos en arbetsgivare som känns toppen jämfört med vad jag varit van vid. Och som grädde på moset så är det skifttider vilket gör att Olivia inte behöver gå så mycket på dagis längre.
Vi är SÅ glada. I ett par dagar. En sårskorpa bildas, inget mera pill.
Sen bestämmer sig min käre makes arbetsgivare (med all rätt förvisso, han har en sån tjänst) för att skeppa över honom på ett annat jobb, i en annan stad.
Men det irriterande är att han varit nästan fem år i Stockholm då det inte var av vikt att han VAR TVUNGEN att ha sin arbetsplats just här.
Men nu...nu när det är skarpt läge så ska han vara borta i veckorna i flera månader framåt. När jag ska gå skift. Men det är ju bara att göra en enkel uträkning i skallen och inse att det går ju liksom inte.
Pill, pill, pill, pet, pet, pet i såret....och här hjälper inte ens ett Hello Kitty-plåster.

Jag ska köpa vingar för pengarna.

Häromdagen fick jag ett brev med posten.
Det var från Spanien. Från en fancy advokatbyrå i Madrid. Det var en Don Pedro Sanchez som berättade att han skrev till mig för sin avlidna klients räkning. Kontentan var att jag kan få 40% av 8,5 miljoner dollar om jag har lust. Detta på grund av att klienten inte hade några släktingar i livet och staten skulle ta pengarna om inte jag hjälpte till. Förfrågan kom till mig för att jag "heter samma sak som klienten". Hon hette Mrs Rose.
Men åh orka, liksom.

Efter regn kommer...mera regn...och så en hagelskur.

Olivia började på dagis i slutet av november förra året.
Hon har sen dess varit sjuk typ hela tiden.
Virusinfektion efter virusinfektion, hosta, slem, feber, mera hosta.
Och i början på mars en öroninflammation som direkt efter följdes av njurbäckeninflammation. Hon äter fortfarande antibiotika mot den och nu tänkte vi att "pust, nu har vi väl ändå nått kulmen".
Men gissa vem som har vattkoppor idag? Jiiiiiiiiiiiiiiihaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Märkligare än Da Vinci-koden

Som ogift hette jag Bergqvist. BERG och QVIST.
Jag har haft fyra seriösa förhållanden. Snubbarna hette:
SöderBERG
LundQVIST
HedBERG
EngBERG

Men hur skumt är det egentligen? Av alla jäkla Olsson, Nilsson, Svensson och Larsson som finns att välja på i det här landet!
Av de hundra vanligaste efternamnen i Sverige ligger Bergqvist på plats 53,
Lundqvist 30, Söderberg 58.
Hedberg och Engberg kvalificerar sig inte ens.
Finns det ett dolt budskap i detta till mig månntro...???
Finns det en skatt söder om ett berg, bortom en hed, över en äng, i en lund hängandes i en kvist?

Spritpartiet

Såg nyss Benny Haag på Nyhetsmorgon på fyran.
Han har SÅ RÄTT. Och det är så skrämmande att det inte erkänns och lyfts fram mer. Om inte alkoholen konsumerades så hårt så skulle våra liv se så mycket bättre ut, brotten skulle minska avsevärt och åtminstone jag skulle känna mig mycket tryggare både för min egen skull och för min dotters skull.
Är det så svårt att acceptera? Varför får man inte röra den heliga alkoholen i det här landet?

Och som han sa - 10 % i landet är alkoholister men runt var och en av dem finns minst fyra personer som också blir påverkade och får sämre livskvalitet på grund av drickandet. Det innebär att halva landets befolkning mår piss på grund av det fylliga vinet med ett uns av bränd jord eller den kalla goda ölen eller vad det nu än är dom väljer att missbruka.
Och jag vet first hand att det är så - jag är en av dom fyra runt omkring.
Och hade lika gärna kunnat vara huvudrollsinnehavaren själv om jag inte skärpt till mig i grevens tid. Och erkänn - visst har du själv nån i din omgivning som du önskade kunde dra ner på drickandet, visst har du själv känt obehag i samband med högtider eller familjesammankomster eller inför kompisar när det gått överstyr?

Och jag må kallas tråkig nu för tiden som knappt dricker alls men är det nåt jag vet till hundra procent så är det att Olivia aldrig ska behöva se sin mamma personlighetsförändrad eller på nåt sätt få sämre omvårdnad för att jag inte kan hålla vantarna borta från bibben.