Gillar du åttital?

Bandet HURTS, skivan (eller säger man cd:n????) HAPPINESS.
Men fatta va bra va! Hoppa över till Spotify direkt och njuuuuuuut.
Tack snorisar, för att ni anammar 80-tals soundet.
(Jag är sååå trött på arslen som viftar i kass hiphop eller svårmodiga "poeter", eller översminkade sex-bruttor - äntligen lite RIKTIG musik, så det så.)
Hälsningar tant Ingela som firar 40 sen tre minuter tillbaka!
GRATTIS PÅ MIG SJÄLV min gamla bittra hagga!

Sverige Sverige fosterland

Sök på Youtube: IKEA banned commercial swedish midsummer

Det är fan det roligaste jag någonsin sett. Du gamla du fria! Jag är så stolt över att vara svensk! Woahahhahaaaa.
"De ska bli roligt de här", "Kom själv din jeeevul".
Jag vill kyssa fötterna på dom som ansvarar för det här.
(Vilket osökt får mig att tänka på hur starkt vissa reagerar över att man driver med vissa saker som kännetecknar deras leverne............men ha lite distans va, slappna av va).

Världen strömmar av smuts, tomhet fyller den....

Karin Boye...

Imorgon fyller jag 40. Om jag får förbli frisk genom livet så kan man väl gissa sig till att det är halvlek nu.
Och jag som tycker att jag knappt ens börjat. Jag har ju inte ens listat ut vad jag vill göra när jag blir stor.

Jag brottas dagligen med min avsmak för mänskligheten.
Världen är en jävla kloak, det finns ingen godhet kvar nånstans längre. (Eller så har det kanske aldrig funnits...?)
Pedofiler, våldtäktsmän, terrorister med noll respekt för liv, empatilösa kräk överallt. En del av oss frossar i överflöd, andra ligger bland flugorna, livet rinner ur dom i takt med diarrén ur deras tarmar.

Män. Det är män. Jag vet att det är tabu att säga det. Men jag säger det nu. I versaler. DET ÄR MÄNNEN SOM FÖRPESTAR VÅR PLANET. Vad är det för fel på dom? Bedrivs det nån forskning på det?
Dom krigar, skövlar, penetrerar spädbarn tills deras tarmar går sönder, för in vapen i kvinnors slidor och avlossar skott, våldtar barn framför deras mödrar, beordrar kvinnor att inte synas, inte höras, trycker ner oss med allt vad dom har. Dom slår ihjäl två-åringar för att dom ser rädda ut, dom dödar mödrarna till sina barn för att dom har fräckheten att gå vidare i sina liv, dom mördar sina döttrar för att dom blev kära i fel man, dom stenar kvinnor för att dom blivit våldtagna, dom tycker att det är helt okej att pumpa ur sig i drogade tonåringar som tvingats till prostitution, dom tycker det är okej att flickorna gråter när dom köpt dom. Dom reflekterar inte nämvärt när barnet dom köpt i Thailand läcker avföring för att det är så trasigt utan kör in kuken och slappnar av tills det går för dom och lämnar barnet att dö.
Häromdagen fick jag veta att två tolvåriga pojkar utnyttjat en sexårig flicka sexuellt, vart är världen på väg?
Dom slåss, sparkar, ofredar, rånar och misshandlar gamla, svaga och sjuka, förnedrar och kränker.
Barn, kaniner, flickor, andra män - inga går säkra.

Dom är giriga, maktlystna, finns det inget krig på grund av religion eller andra motsättningar dom kan utkämpa så hittar dom på ett krig. Dom kan kriga när det gäller att sparka en patetisk liten boll i en nätbur, eller mot andra feta skägglurkar som kör exakt samma motorcyklar som dom själva. Dom har bara olika västar med olika namn på eller olika färg på sina svettiga syntet-tröjor. Moget.

Om det är nån medsyster som läser detta så frågar jag dig; har du blivit sexuellt ofredad av en man? Känner du någon väninna som blivit det?
Jag är ganska säker på att du kommer att svara ja och ja. Om vi vänder på steken - kan du tänka dig att våldta någon, att göra illa ett gråtande barn, att sparka någon i huvudet tills dom ligger alldeles stilla, att onanera framför någon, blotta dig, att tjejgänget gruppvåldtar en snubbe på efterfesten?
Nej, jag kunde väl tro det.

För några år sedan blev jag överfallen, jag kom i en situation där jag kunde rädda mig själv genom att trycka fingrarna i förövarens ögon. Men jag kunde inte. Jag klarade inte av att skada honom, inte ens när mitt liv stod på spel. En kvinna helar, inte skadar. Däremot skulle jag inte tveka att ha ihjäl någon som försöker skada mitt barn.

Och dom goda männen då? Dom är tysta. Det är nästan det värsta. Det tysta medgivandet. Det är bara kvinnor som gör sina röster hörda, männen tiger. Den enda jag stött på som vågar säga det osägbara är Ronnie Sandahl. Lite light men ändå.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article7136043.ab

Snubblade av en slump in på nån film på nätet med titeln: "Man get fucked by horse and die". Är det kvinnor som spelat in nåt så sjukt??? Är det kvinnor som sitter och pullar sig själva maniskt till nåt så sjukt??? Va va VAAAAAA? VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ ER MÄN???? Bedrivs det nån seriös genforskning angående detta, kan man manipulera ut de sjuka jävla gener som gör er till såna monster???

Jag har satt en dotter till världen, hur fan ska jag skydda henne ifrån er sickos utan att ta ifrån henne illusionen om att det finns män som är härliga och goda...att kärleken är ren och fin, att vi behöver och kompletterar varandra? VA?

Två år och sååå rolig

Bara idag har hon hunnit kläcka två briljanta kommentarer.

Nummer ett kom när hon låg på golvet och jag bytte bajsblöja, hon hade strumporna på sig och dom hade hasat ner och hängde långt utanför tårna, hon tittade upp på sina fötter och sa: "mamma, titta strumpan har växt!"

Nummer två kom nyss när hon käkade banan, hon slängde runt den så skalet fladdrade och liksom la sig över själva bananen: "nämen oj, nu ser den inte".

Stjärnor, meltemi, längtan, Grekland

Jag har semester i fyra dagar. Jag sitter sent på kvällen på balkongen med ett glas rosé, känner dom ljumma vindarna och tänker att fan va trött jag är på alla som klagar på värmen. Det är ju när vi har runt trettio grader på dagarna som vi får dom gudomliga trolska nätterna, medelhavsnätterna med dom ljumma vindarna, gräshopporna som spelar, den djupblå himlen med stjärnorna, dofterna...
Jag sitter där och sippar, lite smålullig, och minns alla stjärnklara nätter, fullmånenätter, heta nätter, galna nätter, magiska nätter.
I Grekland - landet som stulit min själ och mitt hjärta.

Jag undrar var alla är, varför sitter inte alla ute på balkongerna, njuter så som jag gör. Vad är det för fel på oss...hur många såna här välsignade kvällar och nätter har vi per år, varför sitter vi inte ute på gården eller balkongen och bara njuter, samtalar, stickar, dricker ett glas vin, umgås??? Varför prunkar inte våra balkonger av blommor planterade i plåtburkar från stormarknaden?

Om mindre än tre veckor är jag där igen, den här gången i sällskap av min dotter. Jag ser så mycket fram emot att upptäcka det genom en två-årings perspektiv.

Jag har så många gånger i mitt liv mått dåligt, men varje gång har Grekland funnits där och lyft upp mig, visat mig magin, viskat till mig genom månbelysta olivlundar, anförtrott mig om dramatiska öden långt mer tragiska än mitt. Jag har halkat fram på Parthenontemplets blankpolerade stenar, sett ut över ett oändligt Athen, likom jag har sett ut över ett oändligt turkost hav.

Jag har mött fantastiska människor som jag delat fantastiska middagar med, där desserten bestått av druvor kapade från klasarna ovanför mitt huvud, jag har dansat ringdans tills svetten runnit, och gråtit av rörelse när gamla människor lagt sin sista ork i några ystra danssteg som om dom vore tjugo för evigt.

Och det är just det - i Grekland är allt för evigt.
Allt är magiskt.
Livet betyder något, är något större än tiden mellan alla vardagsbestyr. Livet ÄR där. Just nu. Hela tiden.

Helt objektivt: hon är smartast i världen

Hon har inte ens fyllt två än men hon pratar lika bra som en vuxen. Tycker vi alltså.


Ibland är hon smartare än mig. Hon har total koll på allt och berättar saker för oss som vi inte hade en susning om att hon greppat.


Hon berättar ofta att hon älskar oss, hon säger "titta vilka fina blommor, jag ska bara lukta lite" när vi är ute. Hon sätter på sig skorna och knatar mot ytterdörren och säger "jag ska gå till Farsta och handla litegrann". Hon säger med medkännande stämma "bebisen är ledsen, han gråter uhuuuuhuuu" när hon hör en annan två-åring tjuta.

Hon räknar till elva, hon kan massvis med barnsånger utantill, hon säger att "farfar är gullig" och att hon är "farmors lilla gullegull".

Hon använder "absolut", "precis", "punkt slut" och "dumheter" på exakt rätt ställen.

Idag när jag böjde mig ner för att ta upp nåt och hon stod precis bakom mig så utbrast hon "vilken fin rumpa du har mamma".

Jag säger ju det - hon är smartast i världen.

Inget gnäll, bara lite ännojjing fakta

Allt är bra här. Ingen är allvarligt sjuk, vi har tak över huvudet och mat på bordet. Så jag har ingen befogenhet att gnälla.
Därför är det så frustrerande när det precis heeeeela tiden händer en massa småskit som är tillräckligt störande för att det ska kännas som om nån hela tiden petar och petar i ett öppet sår. Irriterande, rätt smärtsamt men inte livshotande.
Ett exempel: jag har vantrivts såååå på mitt gamla jobb (pet, pet, pill) och så får jag ÄNTLIGEN ett nytt, spännande jobb hos en arbetsgivare som känns toppen jämfört med vad jag varit van vid. Och som grädde på moset så är det skifttider vilket gör att Olivia inte behöver gå så mycket på dagis längre.
Vi är SÅ glada. I ett par dagar. En sårskorpa bildas, inget mera pill.
Sen bestämmer sig min käre makes arbetsgivare (med all rätt förvisso, han har en sån tjänst) för att skeppa över honom på ett annat jobb, i en annan stad.
Men det irriterande är att han varit nästan fem år i Stockholm då det inte var av vikt att han VAR TVUNGEN att ha sin arbetsplats just här.
Men nu...nu när det är skarpt läge så ska han vara borta i veckorna i flera månader framåt. När jag ska gå skift. Men det är ju bara att göra en enkel uträkning i skallen och inse att det går ju liksom inte.
Pill, pill, pill, pet, pet, pet i såret....och här hjälper inte ens ett Hello Kitty-plåster.

Jag ska köpa vingar för pengarna.

Häromdagen fick jag ett brev med posten.
Det var från Spanien. Från en fancy advokatbyrå i Madrid. Det var en Don Pedro Sanchez som berättade att han skrev till mig för sin avlidna klients räkning. Kontentan var att jag kan få 40% av 8,5 miljoner dollar om jag har lust. Detta på grund av att klienten inte hade några släktingar i livet och staten skulle ta pengarna om inte jag hjälpte till. Förfrågan kom till mig för att jag "heter samma sak som klienten". Hon hette Mrs Rose.
Men åh orka, liksom.

Efter regn kommer...mera regn...och så en hagelskur.

Olivia började på dagis i slutet av november förra året.
Hon har sen dess varit sjuk typ hela tiden.
Virusinfektion efter virusinfektion, hosta, slem, feber, mera hosta.
Och i början på mars en öroninflammation som direkt efter följdes av njurbäckeninflammation. Hon äter fortfarande antibiotika mot den och nu tänkte vi att "pust, nu har vi väl ändå nått kulmen".
Men gissa vem som har vattkoppor idag? Jiiiiiiiiiiiiiiihaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Märkligare än Da Vinci-koden

Som ogift hette jag Bergqvist. BERG och QVIST.
Jag har haft fyra seriösa förhållanden. Snubbarna hette:
SöderBERG
LundQVIST
HedBERG
EngBERG

Men hur skumt är det egentligen? Av alla jäkla Olsson, Nilsson, Svensson och Larsson som finns att välja på i det här landet!
Av de hundra vanligaste efternamnen i Sverige ligger Bergqvist på plats 53,
Lundqvist 30, Söderberg 58.
Hedberg och Engberg kvalificerar sig inte ens.
Finns det ett dolt budskap i detta till mig månntro...???
Finns det en skatt söder om ett berg, bortom en hed, över en äng, i en lund hängandes i en kvist?

Spritpartiet

Såg nyss Benny Haag på Nyhetsmorgon på fyran.
Han har SÅ RÄTT. Och det är så skrämmande att det inte erkänns och lyfts fram mer. Om inte alkoholen konsumerades så hårt så skulle våra liv se så mycket bättre ut, brotten skulle minska avsevärt och åtminstone jag skulle känna mig mycket tryggare både för min egen skull och för min dotters skull.
Är det så svårt att acceptera? Varför får man inte röra den heliga alkoholen i det här landet?

Och som han sa - 10 % i landet är alkoholister men runt var och en av dem finns minst fyra personer som också blir påverkade och får sämre livskvalitet på grund av drickandet. Det innebär att halva landets befolkning mår piss på grund av det fylliga vinet med ett uns av bränd jord eller den kalla goda ölen eller vad det nu än är dom väljer att missbruka.
Och jag vet first hand att det är så - jag är en av dom fyra runt omkring.
Och hade lika gärna kunnat vara huvudrollsinnehavaren själv om jag inte skärpt till mig i grevens tid. Och erkänn - visst har du själv nån i din omgivning som du önskade kunde dra ner på drickandet, visst har du själv känt obehag i samband med högtider eller familjesammankomster eller inför kompisar när det gått överstyr?

Och jag må kallas tråkig nu för tiden som knappt dricker alls men är det nåt jag vet till hundra procent så är det att Olivia aldrig ska behöva se sin mamma personlighetsförändrad eller på nåt sätt få sämre omvårdnad för att jag inte kan hålla vantarna borta från bibben.

Funderingar

Jag får konstiga tankar emellanåt.
Som ibland när jag går på perrongerna på t-centralen och jag tänker så här: undrar hur mycket spya det ligger här - om alla spyor som nånsin spytts här sen perrongen byggdes skulle uppenbara sig samtidigt - hur mycket blir det då...

Den lilla människans obetydlighet

Jag är så jävla trött.

Jag vet att det behövs fler bostäder och att det måste byggas men jag kan inte förstå varför det måste sprängas in hus på varenda ledig liten fläck med skog i redan befintliga bostadsområden, som dessutom har en väldigt karaktärisktisk stil som skulle behöva matchas för att det ska bli ett estetiskt och trivsamt bostadsområde.

I flera år har det planerats ett nybygge av ett fyravåningshus precis utanför vårt hem, vid vändplanen utanför vår balkong (jag bor i ett område bestående av fina trevåningshus från 40-50talet med mycket grönområden runt omkring).
Det är PEAB som ska bygga bostadsrätter och för det så måste dom ta vår utsikt, vår harmoni och vår livskvalitet.

Det klagats och överklagats av hyresgästerna som bor här men ingen har lyssnat. Naturligtvis. Jag höll också på att ringa dom vid ett flertal tillfällen men det var ju rätt lönlöst - till slut bad jag om att iallafall få besked om NÄR dom tänkte börja förstöra så att jag kunde planera min föräldraledighet och kanske flytta eftersom det är nästintill omöjligt att bo bredvid ett bygge och vara hemma hela dagarna. (Vilket ett par av mina grannar är och de har dessutom katter som inte mår så jättebra just nu).
Jomenvisst skulle jag få besked, dom förstod ju verkligen hur stökigt det skulle bli. Mmmm visst. Fick jag det? Icke. Allt drog ut på tiden och vi började slappna av, hörde rykten om att dom inte fått lägenheterna sålda och att bygget lagts på is, så vi gav upp planerna på att flytta (eftersom vi ju faktiskt trivs och medvetet har valt just den här lägenheten att skapa ett hem i) men så en dag satt en yttepyttelapp från PEAB på anslagstavlan i porten där dom deklarerade att det nu skulle byggas och på ett ungefär en tidsplan för alla ingrepp.

Så här såg det ut utanför vår balkong förra sommaren, en ljuvlig kväll med tystnad och lugn, bara lite fågelkvitter, ingen direkt insyn.
Skogspartiet brukar hysa en hel del rådjur och det var som mina svärföräldrar förvånat sa första gången dom kom hit: "men det är ju rena rama landet".

Och så här ser det ut just nu:

Jag grät när dom började avverka skogen.
Nu ska vi alltså bo på en byggarbetsplats i ett år, inte kunna ha fönster eller balkongdörr öppen på vardagarna, inte kunna sitta ute på balkongen under semestern (ja, om dom nu inte klappar igen en månad under sommaren och vi lyckas ta semester precis just då).
Det dammar. Det går knappt att ta sig till och från lägenheten då dom även grävt bort gångvägen framför huset. För att inte tala om oväsendet, det enerverande ljudet av grävmaskiner, tunga lastbilar som åker i skytteltrafik med all stenkross, hackmaskiner som penetrerar asfalt och stengrund och så sist men inte minst sprängningarna som får fönsterlampor och tavlor att rasa ner.
Jag har varit hemma med en sjuk Olivia i ett par veckor och att få henne att sova under sprängningarna är inte det lättaste... Dom som har bott nära ett sånt här bygge vet vad jag pratar om. Tjutet före och efter sprängningarna, den obehagliga dova smällen som skakar om inälvorna och får hela huset att skälva.

Och när bygget till slut står färdigt så har vi ett fyravåningshus mitt framför nyllet, en parkeringsplats framför balkongen, ingen sol på balkongen längre och full insyn från första parkett.

Jag är sååååååååååååå jävla trött.