För exakt 365 dygn sedan, ungefär precis på klockslaget, så mådde jag just nu nästan som en prinsessa. Epiduralen hade börjat verka men bara på ena sidan, mycket märklig känsla.
Ynglingen som skulle föreställa "sätta-nålen-i-ryggen-doktor" tillkallades igen och pris ske gud, himmelriket var nära. Men bara ett par timmar senare kom en störig brud in och och påstod att jag skulle föda barn och var tvungen att köra igång med krysteriet.
"Moi? Nu? Men hallå, ser du inte att jag sover, är det verkligen nödvändigt det här?".
Jodå, tydligen, så 01:47 på natten mot den 27 augusti kom hon.
Ännu en liten människa till vår redan överbefolkade jord, men en liten människa som betyder allt, just för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar