Har börjat prenumerera på Svenska Dagbladet, fick sex veckor gratis, inte så mycket att fundera på trots att det inte finns någon tid att läsa den.
Första tidningen damp ner i brevlådan i lördags morse. Den innehöll en bilaga med en massa bostäder i, för en dagdrömmare som mig klassas sånt som rena porren, jag dreglar över bilder på hus, villor, radhus och bostadsrätter som om det vore en helnötchokladkaka.
En sak har jag förstått och det är att det finns vissa "kodord" inom fastighetsbranschen, mäklaren använder alltid samma typ av uttryck för att beskriva sina objekt och nu verkar det vara trendigt att använda begreppet "livsstilsboende". Smaka på det!
Det ordet används enbart tillsammans med stora nyrenoverade, alternativt nybyggda, bostadsrätter på fina gatan som utstrålar kylig, estetisk, avskalad maskulinitet. Arkitektritat, svart, vitt, grått, stål, glas, sten...
Aldrig kan man läsa "livsstilsboende" om en hemtrevlig tvåa i förorten med renoveringsbehov.
Jag trodde att vi alla hade en "livsstil", oavsett hur den eller vårt hem ser ut, men tydligen är det bara välbeställda singelmän i svettiga dyr-kostymer som har det. Såna som hänger på krogarna runt Stureplan och raggar småbrudar som dom impar på med sina pengar, som bjuder hem på efterfest till sitt livsstilsboende där det bjuds champagne och kokain, som pippar på det italienska specialimporterade marmorgolvet och tar några återställande piller dagen efter i Poggenpohlköket innan dom knyter slipsen, rafsar ihop det som ska lämnas på kemtvätten och hastar vidare till kontoret där dom tror att dom är viktiga.
Där kylskåpet alltid gapar tomt, köksredskapen aldrig används, där opersonligheten frodas och där en pelargon från Konsum eller en ljuslykta från Ullared aldrig kommer innanför dörren.
Undrar om det var såna associationer mäklaren ville att jag skulle ha när jag läste annonsen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar