Jag har aldrig tyckt att jag är en tiopoängare men inte heller Frankensteins brud, jag har aldrig jobbat särskilt hårt på att se bra ut, jag har inte brytt mig om att äta sunt och att träna, jag är helt enkelt för jävla lat och har klarat mig rätt ok ändå.
Men nu, efter att jag fått barn, närmar mig fyrtio, och ämnesomsättning och hormoner pekar finger åt mig så har jag insett att kroppen har tagit en hel del stryk och jag har börjat nojja hela tiden. Jag är för första gången fullständigt missnöjd med mig själv och det är irriterande och energikrävande. Jag skiter i att "det är naturligt att se ut så när man faktiskt gjort nåt så fantastiskt som att bära och föda ett barn". Hell no, skicka mig på ett plan till Hollywood, jag vill ha det kändismammorna har - sug ut och sy ihop, tajta till och lasra lite, injecera och hissa upp, ge mig genvägen. Fast gärna gratis.
Jag vill stå på ett beachparty igen, iklädd en liten bikini, fullständigt obekymrad och dansa loss som om gäddhäng och celluliter aldrig snuddat vid min kropp. Jag vill ha långt hår igen, utan sträva, gråa strån, det ska locka sig sådär härligt som det en gång gjorde, korkskruvade sig i den salta medelhavsluften. Jag ska vara gyllenbrun, utan en enda pigmentfläck, arslet ska sitta på plats långt ovanför knävecken, tuttarna ska klara penntestet och benen ska vara befriade från åderbråck och bristningar. Magen ska se ut som om den inte alls är i sjätte månaden, ja jag ska inte ens behöva tänka på att den finns för när jag tittar neråt sticker den inte ut det minsta, jag måste till och med böja mig framåt rätt kraftigt för att få syn på den lilla rackaren eftersom brösten sticker upp och skymmer sikten.
Kunde ingen ha bankat in i min skalle att jag inte skulle ha tagit för givet hur jag såg ut när jag var 25 eller till och med 35? Att jag skulle ha jobbat hårt för att förebygga och behålla? Att man får jävligt taskig hud av att bränna vecka efter vecka i Grekland? Att en otränad kropp en dag leder till att ryggen pajjar och man knappt kan lyfta sin egen unge? Att ett dagligt intag av pasta, choklad och öl ger en viss slapp rondör åt siluetten? Åh, vilket ignorant pucko jag varit!
Jag lovar härmed dyrt och heligt att jag ska göra allt för att reparera mig själv igen, Orbitreken ska bli min trogna kompanjon, broccoli och grönt te min mages bästisar. Inte imorgon för då ska vi äta en smarrig middag. Men sen. Eller förresten, vi ska grilla i helgen. Nästa måndag passar nog bättre. Då. Fenix rising.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar