Slutet på en era

Imorgon är det sista dagen jag är mammaledig. Någonsin.

Jag gråter och våndas - nu släpper jag min lilla unge i händerna på andra människor.

Nu är jag inte längre konstant vid hennes sida och följer alla framsteg, skrattar med henne när hon gör nya upptäckter, tröstar henne när hon är ledsen.

Nu får jag små skärvor av tid med henne, när jag ska försöka vara närvarande och inte tänka på vad vi ska äta till middag eller vad som sades på jobbet. Måtte jag komma ihåg att varenda liten sekund med henne är totalt ovärderlig!

Kill Bill

Olivia tycker om att peka på våra ögon och försöka säga "öööögaaaa".
Men hon tar i lite för hårt och lyckas inte få till ordet riktigt rätt.
Istället petar hon sitt lilla pekfinger hårt in i våra ögon och säger "dööööödaaaaaa".

Just när jag trodde att hon inte kunde bli gulligare

Idag är en stor dag - Olivia har fattat (nästan iallafall) hur man pussas på munnen!
Jag hade henne i famnen när jag och Peter pussades, hon betraktade oss ingående och sen sträckte hon fram sin lilla öppna mun mot våra ansikten och placerade varsin blöt puss på våra munnar.

Men hur gulligt är inte det???

Banaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan

Nu dröjer det inte länge förrän jag börjar prenumerera på Allers

Fy fan vad jag är kass på att blogga!

Det var så länge sen att jag var tvungen att googla på mig för att hitta hit...

Jag tänker ju en massa saker, formulerar små krönikor i mitt huvud men sen orkar jag aldrig plita ner dom. Det mesta handlar om Olivia, såklart, hon tar upp 99% av all min tid, mina känslor och mina tankar och det är precis som det ska tycker jag. Den sista procenten får min käre make dela med alla funderingar kring framtiden som jag har.

Föräldradagarna är slut, pengarna likaså. Om mindre än fyra veckor är det tänkt att jag ska börja jobba. Har varken arbetsplats eller dagisplats just nu.

Men manjanamanjana...så länge lillan är frisk så finns det ingenting som rubbar min sinnesro, "allt löser sig sa kärringen som sket i vasken".

Visst är det lite härligt att börja använda såna uttryck? Ett statement liksom, att man är gammal nu. "Nu ska vi se, sa kärringen och klippte av sig ögonlocken". Jodå, så att eee...

Avslutar dagens lilla inlägg med en bild av mitt livs huvudrollsinnehavare, håll till godo!

Min älskade ettåriga punkprinsessa

Flortunt och snålt

I Thailand måste dom verkligen bajsa fasta små fina korvar. Denna slutsats baseras på hur lite toalettpapper dom verkar använda.

För en massa år sen, långt innan jag ens hade det minsta sug efter att åka till Thailand, så satt jag på pendeltåget och slölyssnade på gänget som satt mittemot i gången. En kille berättade om sin resa till Thailand och högtidligt förklarade han för sina intresserade kompisar hur det gick till på en del offentliga toaletter. Där satt nämligen en sorts toalett-tjänsteman som man var tvungen att köpa sitt toalettpapper av, om man nu tyckte att man behövde det.

Killen skulle tydligen skita och skulle därför köpa sig papper, lämnade fram mynten som det kostade och fick....ett par tunna sladdriga rutor med papper.

Killen berättade sedan allvarsamt vidare hur han känt sig tvungen att säga till toalett-tjänstemannen följande: " I don´t know if I can bend this four times".

Och för snart två år sedan fick jag alltså uppleva detta dilemma first hand. Men jag kissade bara lite så I only had to bend it one time and that was of course hard but yet possible.

Dagens jubilar

I dag grattar jag:

mig själv, för att ha fixat första året som mamma utan större missöden. Peppar peppar.
Må jag få hundrade år till av mamma-liv!

Detta har hänt: ett år tidigare på SÖS

För exakt 365 dygn sedan, ungefär precis på klockslaget, så mådde jag just nu nästan som en prinsessa. Epiduralen hade börjat verka men bara på ena sidan, mycket märklig känsla.

Ynglingen som skulle föreställa "sätta-nålen-i-ryggen-doktor" tillkallades igen och pris ske gud, himmelriket var nära. Men bara ett par timmar senare kom en störig brud in och och påstod att jag skulle föda barn och var tvungen att köra igång med krysteriet.
"Moi? Nu? Men hallå, ser du inte att jag sover, är det verkligen nödvändigt det här?".
Jodå, tydligen, så 01:47 på natten mot den 27 augusti kom hon.

Ännu en liten människa till vår redan överbefolkade jord, men en liten människa som betyder allt, just för mig.

Jag gör listor, alltså finns jag

Tre saker som var tråkiga den här sommaren:

*diskbråck

*tvestjärtar
*vädret

Tre saker som var bra den här sommaren:

*familjen

*familjen

*familjen

Leva och bo

Har börjat prenumerera på Svenska Dagbladet, fick sex veckor gratis, inte så mycket att fundera på trots att det inte finns någon tid att läsa den.

Första tidningen damp ner i brevlådan i lördags morse. Den innehöll en bilaga med en massa bostäder i, för en dagdrömmare som mig klassas sånt som rena porren, jag dreglar över bilder på hus, villor, radhus och bostadsrätter som om det vore en helnötchokladkaka.

En sak har jag förstått och det är att det finns vissa "kodord" inom fastighetsbranschen, mäklaren använder alltid samma typ av uttryck för att beskriva sina objekt och nu verkar det vara trendigt att använda begreppet "livsstilsboende". Smaka på det!
Det ordet används enbart tillsammans med stora nyrenoverade, alternativt nybyggda, bostadsrätter på fina gatan som utstrålar kylig, estetisk, avskalad maskulinitet. Arkitektritat, svart, vitt, grått, stål, glas, sten...
Aldrig kan man läsa "livsstilsboende" om en hemtrevlig tvåa i förorten med renoveringsbehov.

Jag trodde att vi alla hade en "livsstil", oavsett hur den eller vårt hem ser ut, men tydligen är det bara välbeställda singelmän i svettiga dyr-kostymer som har det. Såna som hänger på krogarna runt Stureplan och raggar småbrudar som dom impar på med sina pengar, som bjuder hem på efterfest till sitt livsstilsboende där det bjuds champagne och kokain, som pippar på det italienska specialimporterade marmorgolvet och tar några återställande piller dagen efter i Poggenpohlköket innan dom knyter slipsen, rafsar ihop det som ska lämnas på kemtvätten och hastar vidare till kontoret där dom tror att dom är viktiga.
Där kylskåpet alltid gapar tomt, köksredskapen aldrig används, där opersonligheten frodas och där en pelargon från Konsum eller en ljuslykta från Ullared aldrig kommer innanför dörren.

Undrar om det var såna associationer mäklaren ville att jag skulle ha när jag läste annonsen?

När hon gråter så gråter jag för att hon gråter

Olivia har haft tredagarsfeber. Tror vi, vi har inte fått nåt redigt svar fastän vi varit till läkare samt ringt sjukvårdsupplysningen två gånger. Men av vad vi läst oss till så verkar det ha varit det iallafall. Hon hade 40 graders feber i ett par dagar och jag tyckte så synd om henne så att jag mest ville gråta hela tiden, trots att hon med jämna mellanrum var hur glad som helst och lekte som vanligt. Nu är halva hennes lilla kropp täckt av röda utslag men hon verkar inte lida så mycket av det tack och lov.

När vi var hos läkaren gallskrek hon av skräck och jag sänder en tanke till alla föräldrar som sitter på sjukhus i dagar, veckor, månader och ibland år och ser sina älskade små barn plågas av sjukdomar, smärtor, undersökningar och behandlingar som vi vuxna knappt skulle orka med.

Och så mitt i allt så orkar dom ändå leka en stund, skratta och busa.

Lilla älskade Olivia, måtte du alltid få vara frisk och lycklig, både till kropp och sinne!

Loppisfynd

Den vackraste ljusstake jag sett...

Man vill ju inte rimma på samlag

Finns det nån som döper sin dotter till Ulla idag?

Ella däremot är väldigt populärt, trendigt, coolt och gulligt. Vi funderade på Ella innan vi bestämde oss för Olivia istället.

Ulla - Ella. Endast en liten bokstav skiljer dom åt, men känslorna och associationerna man får av dom olika namnen är vitt skilda.

Lite konstigt egentligen.

(En typisk Ulla?)

Nedbrytningen

Jag har aldrig tyckt att jag är en tiopoängare men inte heller Frankensteins brud, jag har aldrig jobbat särskilt hårt på att se bra ut, jag har inte brytt mig om att äta sunt och att träna, jag är helt enkelt för jävla lat och har klarat mig rätt ok ändå.
Men nu, efter att jag fått barn, närmar mig fyrtio, och ämnesomsättning och hormoner pekar finger åt mig så har jag insett att kroppen har tagit en hel del stryk och jag har börjat nojja hela tiden. Jag är för första gången fullständigt missnöjd med mig själv och det är irriterande och energikrävande. Jag skiter i att "det är naturligt att se ut så när man faktiskt gjort nåt så fantastiskt som att bära och föda ett barn". Hell no, skicka mig på ett plan till Hollywood, jag vill ha det kändismammorna har - sug ut och sy ihop, tajta till och lasra lite, injecera och hissa upp, ge mig genvägen. Fast gärna gratis.

Jag vill stå på ett beachparty igen, iklädd en liten bikini, fullständigt obekymrad och dansa loss som om gäddhäng och celluliter aldrig snuddat vid min kropp. Jag vill ha långt hår igen, utan sträva, gråa strån, det ska locka sig sådär härligt som det en gång gjorde, korkskruvade sig i den salta medelhavsluften. Jag ska vara gyllenbrun, utan en enda pigmentfläck, arslet ska sitta på plats långt ovanför knävecken, tuttarna ska klara penntestet och benen ska vara befriade från åderbråck och bristningar. Magen ska se ut som om den inte alls är i sjätte månaden, ja jag ska inte ens behöva tänka på att den finns för när jag tittar neråt sticker den inte ut det minsta, jag måste till och med böja mig framåt rätt kraftigt för att få syn på den lilla rackaren eftersom brösten sticker upp och skymmer sikten.

Kunde ingen ha bankat in i min skalle att jag inte skulle ha tagit för givet hur jag såg ut när jag var 25 eller till och med 35? Att jag skulle ha jobbat hårt för att förebygga och behålla? Att man får jävligt taskig hud av att bränna vecka efter vecka i Grekland? Att en otränad kropp en dag leder till att ryggen pajjar och man knappt kan lyfta sin egen unge? Att ett dagligt intag av pasta, choklad och öl ger en viss slapp rondör åt siluetten? Åh, vilket ignorant pucko jag varit!

Jag lovar härmed dyrt och heligt att jag ska göra allt för att reparera mig själv igen, Orbitreken ska bli min trogna kompanjon, broccoli och grönt te min mages bästisar. Inte imorgon för då ska vi äta en smarrig middag. Men sen. Eller förresten, vi ska grilla i helgen. Nästa måndag passar nog bättre. Då. Fenix rising.

Min tekniska farmor och annat

Hade det inte varit för underbara Sofia och Danne så hade jag inte fattat ett skit av vad man kan göra med en dator. Tack vare deras tålamod att försöka lära en gammal tant hur det hela funkar så sitter jag numera uppe halva nätterna med hörlurar på och lyssnar på musik och kollar klipp på Youtube.

Jag har aldrig varit särskilt teknikintresserad men jag minns hur coolt det var när vi var först hemma i byn med att få video nån gång i början av åttitalet. Vi hade en enda film - "Tolv fördömda män", en krigsfilm, och damn vad bra den var. För ett tag där hade man en hel del polare som hängde hemma hos en och kollade på dom fördömda männen.
Däremot var vi sena med annat, en klasskompis hade micro och det var ju science fiction. HUR gick det till liksom.

Sen gick det bakåt i utvecklingen igen. Jag hade väl nån liten kassetspelare och lånade mammas och pappas lp-spelare och lyssnade på Elvis, Abba och trafikregler med Televinken men det var rätt stiltje på teknikprylsfronten till jag som 21-åring köpte bostadsrätt och skaffade mig några rejäla Thorn-prylar. (Finns dom kvar by the way, Thorn?) Jag hyrde mig en stor, fet tv och en enorm stereo med skivspelare, hela två kassettfack OCH plats för sex cd-skivor samtidigt. Jag hade inte ens sex cd-skivor.
Stereon hade jag kvar tills för bara några år sen när den till slut gick sönder. Då köpte jag en liten ministereo utan skivspelare men lp-skivorna har jag kvar, nån gång ska jag köpa till en spelare igen! Och tv:n är fortfarande kvar men har semester i en klädkammare just nu eftersom vi, av utrymmesskäl, införskaffade en platt-tv för ett år sen. (Men inte är det lika fin och klar bild på den där platta inte, det säger jag då bara).

Mina första två-tre mobiltelefoner fick jag gratis av kompisar för att dom blev trötta på att jag inte hade nån, dvd köpte jag min första tillsammans med Peter för tre år sen, inte många år innan dess köpte jag min första vhs-spelare av en kompis och innan dess hyrde jag moviebox. Jag var nog den sista i Storstockholm som hyrde moviebox, hmmm har ni ungdomar ens hört talas om det månntro?

Internet kom jag i kontakt med när jag jobbade skift i en telefonväxel på ett stort företag, hade såklart ingen dator hemma (den köpte jag för typ fem år sen, min farmor som var närmare nittio hade dator före mig och brukade maila mig) och en jobbarkompis visade mig hur det funkade. Jag satt ensam en kväll på jobbet och skulle testa lite, provade det där Google, skrev "Brad Pitt" (japp, det var bland det första jag letade efter...) och upp kom bland annat en rubrik "nude photos of Brad Pitt". Klart jag måste kolla in det, Brads pitt. Luring. En porrsida ploppade upp och varje gång jag försökte stänga på det där krysset så ploppade det upp fönster efter fönster med grov porr. Jag fick panik och såg framför mig hur säkerhetsvakterna på företaget fick ett alarm, ringde FBI som skickade ut sin special porno squad för att ta mig, hänga ut mig i kvällspressen som snuskkärring och sen spärra in mig for life. Tills slut stängde jag av hela skiten på STORA knappen, torkade svetten och insåg att jag klarat mig. Det tog ett tag innan jag vågade surfa på arbetstid igen.

Och så till sist åter till micro igen. Jag har aldrig haft en micro, jag har inte fattad vad det ska vara bra för. Så kom Danne hem till oss för första gången för två år sen, gick runt lite i lägenheten och in i köket. Så kommer det, misstroget: VA??? Har ni ingen micro? Så vi köpte en.
Så nu lever vi happily ever after bland alla cancer-strålande, ljuvliga, surrande, livsviktiga prylar.

Jag var bortrest ett tag

Upptäckte att klockslagen på mina inlägg var helt galna, typ tio timmar fel. Kollade inställningarna och tiden var inställd på Stillahavstid. Jag hade nöjt mig med en timma plus som i Grekland.

Snark

Grillning ikväll, oxfilé minsann, här slår man på stort när det är fredagsmys. Lite bearnaise och klyftpotatis till det och voilá - svingott. Olivia fick korv stroganoff och hon verkade tycka det var precis lika gott. Tur det, vänj dig unge, för i det här huset bjuds det korv aningen oftare än oxfilé.

Nu är klockan snart tio på kvällen och Peter som nattade Olivia klockan åtta somnade med henne och sover fortfarande. Jag har varit inne tre gånger och väckt honom men han somnar om varje gång så nu ger jag upp och gör dom sällskap jag med. Hans upphällda vinglas står orört och zombiefilmen som vi skulle titta på får vänta, känns inte lika kul att kolla på blodigt splatter ensam i soffan. Imorgon kommer han att fråga mig varför jag inte väckte honom.

NU ska jag börja blogga

Har spanat in diverse bloggar för att bilda mig en uppfattning om vad det innebär, en del är fullständigt utlämnande och avslöjar vartenda toabesök eller ligg som bloggaren tar sig för, en del handlar om dagens outfit, en del är briljanta, tänkvärda och hysteriskt roliga och vissa är så jävla korkade så dom blir roliga att läsa bara därför.

När jag nu ska blogga blir det nog typ såhär: idag har vi varit och kollat på hönorna i parkleken, det står klart och tydligt att man inte får mata djuren så det gör jag naturligtvis inte. Peter däremot matade dom häromdan när han och Olivia var där. Med Olivias majsbågar. Så nu när jag står där så spanar jag lite försynt efter övervakningskameror. Tänk om dom filmade det...jag pratar högt till Olivia och säger: "man får iiiiiiiiiinte mata djuren, nej det får man verkligen inte" ifall dom har mikrofoner också. Och så hoppas jag att dom inte känner igen att det är samma unge och på nåt sett registrerar mig som förbrytare också.
Sen går vi hem, Olivia sover och jag tar en kopp kaffe med matlagningsgrädde i för att stilla mitt gottisbehov.

Nu lyssnar vi på Astrid Lindgren som läser sina sagor och däremellan sjunger barn dom klassiska visorna som Piluttavisan, Olivia dansar. Hon gör det stående på knä och är äckligt söt när hon gör det. Nej nu ska jag leka med gosegullan en stund och invänta Peter, sen blir det nog ett dopp i plaskdammen.